sångstund

Vyssan lull...


små händer

Vår vackra pojke.


mys och gos

Vi ligger och myser i sängen. Morris pratar för fullt och tycker om när mamma och pappa larvar sig. Och somna i knät är det bästa som finns.


hej

"Hej, jag heter Morris. Det är jag som tar upp all min mammas tid. Vi gosar, äter, myser, sover och går på promenader."


home

Nu har vi äntligen fått komma hem efter 4 dygn på BB. Lillsnuffis ligger och sover bredvid mig på sin elefantkudde och grymtar till emellanåt som en liten gris. Han är så fantastiskt underbar, ni förstår inte. Vi tre mår bra och njuter av att ha vårat mirakel hos oss. Det är en obeskrivlig känsla att föda och bli mamma. Jag beundrar ALLA kvinnor som fött barn, vilken känsla, eller hur?

Nu ska jag mysa vidare med mina två prinsar. Många har efterfrågat bild på knyttet och det kommer självklart upp så småningom. Många kramar och tack för alla gratulationer på bloggen, mejlen, sms och facebook. Tack!


07.41

Det finns inga ord som kan beskriva våra känslor nu. Men vi har fått världens vackraste barn. 11/11/11 07.41.


i magen

"Jag är lite liten fortfarande och vill växa klart i mammas mage, det är därför jag dröjer sådant."

big mama

puffy cheeks.


PW

hejohå.


time off

Bloggpaus ett tag, jag vill fokusera på att bli mamma och förbereda mig inför förlossningen (som förövrigt lär bli någongång 2012). Men jag kommer självklart meddela er när lilla killen kommit till världen. Så fortsätt kika in lite titt som tätt. Puss!


magen och jag

Här är vi.


1:e november

Och så är dagen här. 1:e november, vet inte hur många gånger vi sagt just det datumet de senaste 7 månaderna. Och nu är vi här och det är med blandade känslor som vi snart går över tiden. Det har gått fort, så oerhört fort. Det känns som om det bara var någon månad sedan jag skrev om vårat lilla knytte. Nu är han inte så liten längre, utan med starka ben och armar buffar han varje dag inne i magen och längtar nog lika mycket som vi på att komma till världen. Men det dröjer nog lite till kan jag tänka mig. Han verkar ha det varmt och mysigt i min mage och det skulle inte förvåna mig om han vill träffas oss om en vecka eller två, så mycket som vi längtar.

Jag kommer sakna min gravida mage. Den har ju trots allt varit en del av mig i nio månader. Att vara gravid och få bära på ett barn är en gåva och jag är så oerhört tacksam för att jag fått uppleva känslan av bebissparkar, höra vårat barns hjärtljud och även alla förvärkar och sammandragningar, det hör ju till. Jag är så tacksam, och lycklig över att få vara gravid, att få sätta ett barn till världen som kommer bli så älskat av sin mamma och pappa. Nu längtar jag så mycket, eller vi längtar så mycket och kan fortfarande inte riktigt förstå att när som helst, ska vi bli föräldrar. Max och jag.


pure pefection


Northern.

BF - no baby yet